En framtid utan kärnkraft - avveckling för kommande generationers skull 



Kärnkraften är en av de viktigaste miljöfrågorna, och som kristen kan jag inte se någon framtid för en energiform som medför att en av restprodukterna är kanske världens giftigaste ämne, som dessutom finns kvar i tusentals år. På den bild jag bifogar här ser vi Désirée Pethrus Engström när hon håller ett anförande för "Folkkampanjen Nej till kärnkraft" i samband med kärnkraftsomröstningen 1980. Hon var en av frontfigurerna från kds / KDU när Linje 3 gjorde allt som gick för att avveckla kärnkraften till år 1990. Lennart Daléus (tidigare ordförande i Miljöförbundet) var opolitisk ordförande för folkkampanjen, medan de två vice ordförandena hette Mats Odell (kds) och CH Hermansson (vpk). Dan Ericsson från KDU var också ett välkänt ansikte i samband med folkomröstningen. Miljöpolitik var något som föraktades av de etablerade partierna, och det fick konsekvenser för Kristen Demokratisk Samling (kds). Partiet kallades en tid på 1960-talet för "vatten-och-luft-partiet" av de politiska meningsmotståndare, som ville avfärda miljöns stora betydelse. Fysikprofessorn Hannes Alfvén hade ett stort inflytande när kärnkraftsmotståndet växte fram i Sverige. "Stockholmskonferensen" (anordnad av FN 1972) var också betydelsefull. Det växte fram en bred folkrörelse FÖR miljön och MOT kärnkraft (atomkraft). Centerpartiet och kds tog snart detta till sig, eftersom många av medlemmarna var engagerade i miljörörelsen (om det var c eller kds som var först tvista de lärde om). Det skrevs in tydligt i båda partiernas program runt 1975. Alf Svensson brukade säga att kds hade det allra bästa miljöprogrammet, eftersom det i deras fall byggde på den bibliska förvaltarskapstanken, vilket i praktiken betyder att vi måste lämna jordklotet vidare till kommande generationer i samma skick som vi tog emot det - helst mycket bättre. Det är min ledstjärna när jag fortsätter att kämpa mot den dyra och smutsiga kärnkraften.  

Det största felet var att vi började forska kring kärnkraft, och nästa stora misstag var att inte besluta om avveckling till år 1990, enligt Linje 3. Den snabba och onödigt stora utbyggnaden, som i stället blev följden, försvårade en snabb avveckling. Moderaterna, folkpartiet, och socialdemokraterna ville behålla reaktorerna under en längre tid än Linje 3, men det fanns inget årtal utsatt innan folkomröstningen 1980. Riksdagen fattade senare beslutet om avveckling till 2010, efter en matematisk uträkning där man bestämde reaktorernas livslängd till 25 år. Alla partier var eniga om att en avveckling skulle ske, och det var aldrig tal om att ersätta nuvarande reaktorer med nya. Det fastslogs att kärnkraften skulle vara en parentes. Vattenfall ansökte i augusti 2012 om tillstånd att få bygga nya kärnkraftverk, för att ersätta de gamla. Denna ansökan drogs dock tillbaka och processen lades i "väntläge", eftersom kostnaden för att bygga ny kärnkraft är för hög för att lönsamhet ska infinna sig. Kunskapsnivån hos kraftverksägarna är självklart också hög och dessa vet att energiformen är föråldrad, dyr, inflexibel, och farlig för kommande generationer. De flesta som forskar kring detta är också eniga om att behovet inte finns. Det blir lättare att manövrera energisystemet med många fler, mindre, och dessutom miljövänliga anläggningar (kraftvärmeverk, biogas, svartlut inom pappersindustrin, solenergi, vindkraft med mera). På Twitter och Facebook har det cirkulerat inlägg som vill ge oss bilden av att Sverige har elbrist (åtminstone vintertid). Det jag läser oftast är att Sverige importerar stora mängder el som produceras vid kolkraftverk i Polen. Hur är det med den saken? Jo, Sverige IMPORTERADE 14 GWh från Polen under januari månad, men EXPORTERADE samma månad 266 GWh. Totalt hade Sverige ett nettoöverskott av el på 1,183 GWh under januari 2021. Det visar en rapport från Riksdagens utredningstjänst. I de flesta nordliga länder kan det ibland bli knappt med el vissa dagar och under vissa timmar vintertid. Jag tycker att vi alla ska hjälpas åt sådana dagar och till exempel låta bli att dammsuga. Självklart är det också bra om skogsbolaget Holmen och andra energikrävande industrier sänker produktionen och satsar på underhållsarbeten när elen är som dyrast. Då blir vinstbortfallet inte lika stort som om de skulle utföra underhållet när elen är som billigast. Vi tjänar alla på en seriös energidebatt. Jag har märkt att några av mina FB-vänner blir mer eller mindre utskrattade när de skriver om sin oro inför klimathotet, vurmar för miljön, eller vill påskynda kärnkraftsavvecklingen.

Fast många inte tror det, så finns det ett stort antal gräsrötter och en bred folkrörelse i Sverige som ser att nackdelarna med kärnkraft är större än fördelarna:

- Produktion av kärnenergi medför (för den som har kunskapen) att det blir mycket enklare att tillverka kärnvapen / atomvapen, om dessa anläggningar kommer i fel händer i samband med händelser vi inte har kontroll över eller kan förutse.

- Brytningen och anrikningen av uran, samt tillverkningen av själva kärnbränslet kräver mycket energi, och det mesta av den energin kommer från fossila bränslen. Därmed blir miljöbelastningen av försurande ämnen mycket stor räknat per terawattimme (TWh).

- Ständiga utsläpp av radioaktiva ämnen i luft och vatten. De svenska kärnkraftverken står för det största nytillskottet per år av radioaktivitet i Östersjön.

- Den svenska kärnkraften producerar (förutom elektricitet) 250 till 500 kg högaktivt avfall per dag. Teoretiskt räcker den strålning som finns i 50 gram avfall, för att döda hela Sveriges befolkning. Hanteringen av avfallet från kärnkraftverken kan komma att kosta mer än 100 miljarder kronor. Det använda kärnbränslet ska förvaras cirka 500 meter ner i berget under minst 100.000 år för att inte kunna skada naturen eller någon levande varelse under denna tidsperiod.

- Risk för en kärnkraftsolycka - härdsmälta.

"Linje 3" vid folkomröstningen om kärnkraft uppkom inte av naturromantik (som någon påstått). Det var i stället en politisk linje (centern, kds, och vpk) som till stor del byggdes upp kring det mycket starka engagemang som Thorbjörn Fälldin visade som statsminister och partiledare för centern. Alf Svensson och Mats Odell (kds) hörde också till de mest engagerade i samband med Folkkampanjens arbete inför folkomröstningen om kärnkraft 1980. Att vara EMOT kärnkraft och FÖR en ren miljö är inte höger eller vänster i politiken, utan en metod att förvalta jordklotet. EMOT att endast gynna de rika länderna (Egoism) och FÖR att se till hela mänsklighetens bästa (Altruism). Kan sammanfattas med ordet "Förvaltarskapstanken".

Politisk prestige är det enda "kärnkraftens vänner" skulle kunna vinna, om det fattas beslut om att bygga "ny" kärnkraft längre fram. Hela det svenska samhället skulle bli en förlorare. Högre elpriser, helt säkert, men det värsta och mest kostsamma skulle vara att "den nya kärnkraften" skulle slå undan benen för den trend som redan är igång med tusentals entreprenörer inom energibranschen som håller på att bygga ut ett hållbart energisystem för framtidens behov av bland annat elektricitet. Byggandet av nya kärnkraftverk i världen har överstigit budget med minst det dubbla (det finns exempel på tre till fyra gånger högre kostnad än budget).

Det är därför mycket märkligt att det, när avvecklingen av kärnkraften nått halvvägs och alternativen skördar stora framgångar, blossar upp reaktionära stormar som kräver kärnkraften tillbaka. Moderaterna, Liberalerna, och Kristdemokraterna har sovit i 40 år och vill nu ta oss tillbaka till debattklimatet på 1970-talet. Per Bolund blir KU-anmäld när han säger att han inte tror på forskning kring "ny" kärnkraft. "- De här mikroanläggningarna skulle inte göra något vare sig till eller från för att lösa Sveriges energiproblem i dag. Jag tror absolut inte på det. Det ligger långt in i framtiden innan den här typen av grundforskning kommersialiseras och gör nytta för elmarknaden", säger Bolund.

Han har absolut rätt. Det är anmärkningsvärt att det finns politiker som försöker gräva upp kärnkraftsliket och dra en zombievals. När det gäller atomenergi är det endast rivningsarbetet som är lönsamt numera. Fortum vann förra året en upphandling angående demontering av turbiner med kringutrustning vid kärnkraftverken i Oskarshamn och Barsebäck. "- Det här är det första svenska kärnkraftsavvecklingsprojektet för oss och vi ser mycket fram emot att vara med att bidra till en säker och kostnadseffektiv avveckling av reaktorerna i Oskarshamn och Barsebäck, liksom samarbetet med Uniper Sverige", säger projektchef Sergey Ilyukhin, Fortum.

Med andra ord, inte ens de multinationella företagen och storfinansen förlorar på en kärnkraftsavveckling, vilket väldigt många politiker verkar vara rädda för. Att återuppväcka kärntekniken (och forskningen) skulle däremot leda till upptäckten av att Kejsaren är naken, om så där 10 till 15 år. Under tiden skulle de företagare som ligger i startgroparna för att utveckla ny, förnybar, energi runt om i landet förlora allt framtidshopp och konkurserna skulle radas upp på band. En av de viktigaste frågorna är helt enkelt vilken typ av samhälle vi vill ha? Vill vi ha mångfald och gynna entreprenörsandan, eller hänga upp oss på en teknik som beviserligen är mycket dyrare när man ser till hela livscykeln med uranbrytning, hanteringen av radioaktivt avfall och framtida förvaring. Domen från kommande generationer lär bli mycket hård om vi väljer kärnkraften en gång till.

Källor: Vetenskapsradion, Expressen, Anmälan av Per Bolund (mp) till riksdagens konstitutionsutskott, Greenpeace, Fortums hemsida (ang. rivning av kärnkraftverk i Oskarshamn och Barsebäck), Opinionsgruppen för säker slutförvaring, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, SERO, Jordens vänner. 

/ Susanne Rogesund och Johan Hasselberg - Mars 2021